När många begår ett stort misstag kan de vara snabba med att be om ursäkt. Men frågan är om de ber om ursäkt för det de har gjort eller för att de har blivit tagna på bar gärning.
Det känns som att människor alldeles för ofta likställer"förlåt" med ånger, inte för den begångna handlingen, utan ånger för att de inte varit försiktigare. Tillräckligt försiktiga för att inte uppäckas av den som de har behandlat illa.
Bortförklaringar förstör ursäker
Att säga förlåt är inte samma sak som att ångra att man blivit upptäckt. Men många verkar tro det då de ofta ber om ursäkt för saker de tenderar att göra om. Dessutom bortförklarar sig människor allt för mycket i samband med att de ber om ursäkt. Är du upritkigt ångerfull finns det liksom inget att förklara. Be om ursäkt och visa din ånger med handling. När du ber om ursäkt ska du göra det för att DU ångrar den begågna handlingen och därmed inte kommer att göra om den. Du ska inte be om ursäkt för att du tror att det är den enda vägen ut ur argument eller liknande. När du har bett om ursäkt ska du även agera på ett sätt som visar att du tar avstånd från din handling. Annars kan du lika gärna behålla ursäkten för dig själv för att den saknar värde. Sann ånger är något man visar, inte säger.
"The bitterest tears shed over graves are for words left unsaid and for deeds left undone"
/m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar