Att vara eller inte vara...

Enligt ordlistan är invandrare en person som vandrat in i ett land. Men många ungdomar med utlandsfödda föräldrar ser sig själva som invandrare. Hur kommer det sig?

För några dagar sedan satt jag och en ny vän till mig och diskuterade begreppet invandrare. Båda vi kom fram till att många ungdomar ser sig som invandrare. Inte för att ungdomarna menar att de vandrat in till ett land, utan för att de tycker att de faller in under vad de tycker är ett invandrarsätt. Vart kommer detta "invandrarsättet" ifrån?

Invandrare: ett sätt att vara
Min uppfattning: Att vara invandrare handlar inte bara om vem som har vandrat in var, utan det är ett sätt att vara. Tyvärr, tycker många barn till utlandsfödda att invandrare är ett "negativt" sätt att vara. Att vara duktig i skolan, bry sig om studierna, bo utanför förorten, plugga vidare eller jobba med bra jobb är inte att vara "invandrare" eller "blatte", enligt många barn till utlandsfödda. Jag gick i en skola med många barn med annan etnisk bakgrund än svensk. Var man ambitiös i min skola eller pratade svenska utan att bryta eller blanda med slang blev man kallad för nörd eller "svenne". Det passade liksom inte att en med invandrarbakgrund gjorde det.  Och så är det även i det övriga samhället. Håller man inte en "låg standard" är man för bra för att vara invandrare eller ha invandrarbakgrund. Folk tror att man är adopterad eller något. Men det sorgligaste med hela den här grejen är att barnen till dem faktiska invandrarna begränsar sig själva genom att måla upp eller leva upp till ett negativt invandrarsätt. Men frågan är om det är de som har kommit på detta invandrarsätt eller om de bara lever upp till fördomar?

Lev inte upp till fördomarna
Många gånger undrar jag vart de här osynliga "invandrarnormerna" kommer ifrån. Helt ärligt tror jag inte de från början kommer från barn till invandrare, utan grundar sig på de fördomar som existerar i samhället i stort. Många ambitiösa ungdomar som är födda i Sverige, men har utlandsfödda föräldrar kan få svårt att komma in i olika branscher på grund av deras ursprung. Av någon anledning tror en del arbetsgivare att utländsk ursprung är en nackdel, även om fler arbetsgivare börjar inse att det även kan vara till en fördel. Samhället, framförallt arbetsmarknaden likställer ofta svenskar med invandrarbakgrund med invandrare så egentligen är det inte så konstigt att många svenskar med invandrarbakgrund gör samma sak.

EXEMPEL 1 - handledaren och jag
När mitt reportervikariat tog slut sökte jag mig till Arbetsförmedlingen Kultur och Media. Vid första mötet med min handledare satt vi och tittade på mina möjligheter att få jobb. När handledaren fick reda på att jag har mitt ursprung i Eritrea och talar flytande tigrinya började hon puscha för att jag skulle leta jobb som tolk. Hon "glömde" bort eller snarare ignorerade att jag utbildat mig till journalist i tre år. Varför skulle jag i första taget nöja mig med ett jobb som jag inte hade behövt utbilda mig till? Först kan man ju titta på möjligheterna att få ett jobb som det jag utbildat mig till och efter ett tag börja leta alternativa jobb. Det tycker jag i alla fall. Men hon tyckte redan vid första tillfället att jag skulle arbeta som tolk. Fan vad arg jag blev. Det kändes som att handledaren inte alls såg förbi mitt ursprung, även om hon kanske bara ville att jag skulle få ett jobb snabbt, vilket i sig är illa. Helt ärligt om jag vore etnisk svensk som kunde flytande tigrinya hade hon verkligen som första alternativ uppmanat mig att söka jobb som tigrinyatolk då? Eller hade hon först och främst försökt hitta lämpligt jobb som det jag utbildat mig till? Jag tror att svaret är nej på första frågan och ja på sista frågan. Men vad vet jag...

EXEMPEL 2 - stängda dörrar för vissa
En högt uppsatt tjänsteman på Arbetsförmedlingen höll föredrag i dag. Han pratade bland annat om teknikbranschen. Han berättade att ett/flera (osäker) företag hade vänt sig till Arbetsförmedlingen för att företaget behövde 3000 ingenjörer. Trots det stora behovet råder det enligt honom stor arbetslöshet bland utbildade ingenjörer. "Det låter ju skumt, hur kommer det sig?", frågade jag. En av hans förklaringar var: "Det finns stora grupper som inte blir insläppta. Till exempel invandrare som har kvalificerad utbildning". Han förklarade aldrig varför eller vad han menade med invandrare, om det faktiskt rörde sig om faktiska invandrare eller svenskar med annan etnisk bakgrund. Men jag fick känslan att han menade både och. Egentligen spelar det ingen roll. Min poäng är att arbetsgivarna i detta fall ser invandrarbakgrund som nackdel och inte kan se förbi det. Invndrarna och svenskar med invandrarbakgrund har en utbildning som visar att de har den kunskap som behövs. Varför ska de då inte få jobb de är kvalificerade till?

Samtidigt som ens etniska bakgrund eller ursprung många gånger är till ens fördel är den ännu fler gånger till ens nackdel, tror jag. Ovanstående exempel är en glimt av den fula verkligheten. Det är inte alltid människor på arbetsmarknaden ser förbi ens ursprung om det är annat än etnisk svenskt. MEN om man som invandrare eller svensk med invandrarbakgrund låter sig slås ner av fördomar och det faktum att det kan vara svårare att ta sig fram än för den etniskt svenske kompisen gör man varken sig själv eller andra i ens position en tjänst. Du ska inte klättra ner för någon karriär- eller beteendetrappa bara för att "sånna som du" inte förväntas vara högt upp på trappan. Bara du kan avgöra din framtid. Som min nyfunna väninna sa: "Du blir inget för att någon säger att du är det. Du blir något när du övertygar dig själv om att du är det".

P.S Uttrycket "andra generationens invandrare" borde förbjudas. De individer som uttrycket avser är inte ens invandrare!!!

"Laundry is the only thing that should be separated by color"
/m.