Dålig kommunikation=patientfara

Min mamma är ingen höjdare på att prata svenska. Därför följer ofta någon i familjen med henne när hon behöver gå till läkaren. Allt för att möjliggöra bra kommunikation så att hon får en säker vård. Men vem är där för mig när kommunikationen brister för att läkaren har problem med svenskan?

Hallonbergen är en förort i Norra Stockholm där jag är  uppvuxen och bor för tillfället. På papper finns det en fungerande vårdcentral här. Men vi som bor här vet att verkligheten är en annan. Verksamheten på vårdcentralen är långt ifrån fungerande, närmare oacceptabel.

Säker vård - alltid patientens ansvar
Varje gång jag har varit hos någon läkare med min mamma frågar denne om jag ska med även till återbesöket. Eller så uppmanar läkaren henne att skaffa en tolk för att hon ska kunna förklara sina symptom så bra som möjligt och därmed få en så korrekt diagnos som möjligt. Men hur är det egentligen när det är läkaren som har svårigheter med svenskan? Skaffar läkaren en tolk så att jag kan förstå vad han säger och han kan förstå vad jag säger? Nej! Det ligger fortfarande på mig att möjliggöra en kommunikation. Jag är den som måste anstränga mig för att förstå och förklara för läkaren, oavsett om jag är där som tolk eller patient med akuta smärtor.

"KNOW safety, no injury. NO safety, know injury."

Frustration över brist på kommunikation

Flera av läkarna jag har mött på Hallonbergens vårdcentral har svårt att både tala och förstå svenska. För mig är det här ett problem. Som patient känner jag mig absolut inte trygg när jag får en diagnos baserad på en taskig kommunikation mellan mig och läkaren. Jag menar inte att ala läkare ska ha flytande svenska, men jag tycker ändå de ska kunna förstå vad jag säger och kunna få mig att förstå vad de säger. Hade jag varit den med kraftig brytning hade läkaren antagligen inte undersökt mig eller vågat ge mig en diagnos förrän jag skaffat en tolk. Varför kan jag då inte förvänta mig samma sak? Att doktorn skaffar en tolk innan han ger mig en diagnos. Det är ju samma krav som läkare uppmanar patienter de inte kan kommunicera med . En bra vård är ju resultatet av en god kommunikation så varför ska det vara skillnad på om det är patienten eller läkaren som "försvårar" kommunikationen?

                               "Chance takers are accident makers"

Riskfri vård?
Jag förstår att inte alla läkare som bryter kraftigt kan ha en tolk vid sin sida. Det hade antagligen kostat för mycket. Men jag har faktiskt ingen annan lösning på problemet. Hursomhelst tycker jag inte det är rätt att jag på en svensk vårdcentral ska behöva anstränga mig språkligt och teckna med händerna för att förklara vad jag har för symptom. Hur stor är inte risken att bli missförstådd? Jag vill ju bara bli tillräckligt förstådd för att få rätt vård. Är en säker vård för mycket att begära när man betalar tid och pengar för den?

"Safety first is safety always"
/m.