Hedersmord är bara en del av hedersproblematiken. Hedersproblematiken är bara en del av hederskulturen. Så varför likställer de flesta av oss hederskultur med hedersmord och hedersmord med hedersproblematik?
En av mina bästa vänner är snart socionom och skriver uppsats om hederskultur och hedersproblematik. Eftersom vi båda har läst boken "Varför mördar man sin dotter?" och är allmänt intresserade av hederskultur och hedersproblematik blir det en hel del diskussioner kring båda begreppen. Något som vi båda tycker är synd (som även författarna av boken kommit fram till) är att hederskulturen ofta likställs med hedersproblematik av olika slag. Låt mig förklara...
Olika begrepp som blandas ihop
När det i samhället eller medierna talas om hederskultur är det oftast i minst sagt negativa sammanhang. Till exempel när en flicka blivit mördad och det har begåts ett så kallat hedersmord. Hedersmord är en del av hederskulturen jag påstår inget annat. Men att hederskultur oftast tas upp i hedersproblematiska sammanhang gör att den vackra sidan av hederskulturen kommer i skymundan, eftersom hederskulturen flyter in i begreppet hedersmord - Heders(kultur)mord. Detta tycker jag är synd, speciellt då jag är bekant med den vackra sidan av hederskulturen.
Att likställa hedersmord med hedersproblematik är också fel. Hedersmord är ett sätt som hedersproblematiken tar sig i uttryck. Men det finns även flera sätt till exempel att unga kvinnor förbjuds att gå ut att festa, vara ute sent, ha pojkvänner (oavsett ursprung), måste vara gifta för att ha sex osv. Hedersmord är oftast ett resultat av när en kvinna vägrar acceptera förbud inom hederskulturen. Så återigen hedersmord är inte hedersproblematik. Snarare en del av hedersproblematiken och en följd av ett trotsande av vad jag tycker är hederskulturens fula sida.
Hederskultur: ett liv i kollektiv
Att leva i en hederskultur är som min vän säger "att leva i ett kollektiv där man ger och tar". Familj och släkt lever tätt, ställer upp och tar hand om varandra på sätt som kanske ses främmande ur ett ickehederskulturperspektiv.
Exempel 1: Ungdomar har respekt för sina äldre genom att bland annat "nia" dem och ställa upp när de behöver någon tjänst. Det spelar ingen roll om ungdomen inte orkar. När en äldre ber den unge att göra något kommer den unge fínna ork att göra det. Jag tycker det är fint att det är tryggt och inte ensamt att åldras i hederskulturen.
Exempel 2: Äldre bröder och systrar ser efter sina yngre syskon genom att exempelvis skjutsa hem dem efter en utekväll på stan så att de kommer hem säkert. Om det äldre syskonet inte har tid att hämta det yngre skickar syskonet en kompis eller släkting för att hämta den yngre brodern eller systern.
Exempel 3: En släkting i hederskulturen är inte bara en person som delar ditt blod, utan det kan vara en person som under en lång tid delat din familjs bördor. En man som är uppvuxen med din pappa är din farbror även om din pappa och han varken har samma mamma eller pappa.
Exempel 4: Vid alla livets stora festtillfällen till exempel studenten, examen, bröllopet, förlovningen m.m. ordnas det ofta stora fester dit hela kollektivet (släkten och vännerna) är inbjudet.
Exempel 5: Om någon från samma land går bort går man på begravningen även fast man inte direkt kände personen, allt för att visa dem sörjande sitt stöd.
Exempel 6: Har man planerat ett bröllop och någon som skulle varit bjuden hastigt går bort skjuter man troligtvis upp bröllopet, vilket är fint för att det visar på omtanke. Dessutom behöver den bortgånges närmaste släkt inte sörja ensam, utan man stöttar och delar dess sorg.
Kort sagt: En person i kollektivet är aldrig ensam. Om någon i kollektivet sörjer, sörjer alla. Om någon i kollektivet firar något, firar alla. Listan över positiva saker med hederskulturen är lång. Men få, om någon, av oavanstående saker nämns i medierna och debatterna kring hedersmord och hedersproblematiken, vilka är de enda sammanhangen som begreppet hederskultur tas upp överhuvudtaget. Självklart kan kollektivlivet och den ovannämnda omtänksamheten förvandlas till något riktig hemskt som fysisk och psykisk misshandel och kanske till och med mord. Men jag vill bara poängtera att den kollektiva omtänksamheten ibland faktiskt bara är ren omtänksamhet.
P.S Jag ska be min vän skriva ett inlägg om hedersfrågan för hon har mycket kunskap och lika mycket om inte mer tankar och åsikter.
"We do not see things as they are, we see them as we are"
/m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar