Alla vi är avundsjuka på något eller någon. Det är ingen idé att förneka det. Men det är en sak att använda avundsjukan som bränsle och en annan sak att bara agera ut sin avundsjuka genom att snacka skit och missunna personen du är avundsjuk på. En av avundsjukstyperna gynnar dig, den andra missgynnar dig.
Avundsjuka typ 1, inspirerande avundsjuka (positiv): Du blir inspirerad till att skaffa något för att du har sett att någon annan har det. Den här typen av avundsjuka motiverar dig att uppnå det du inte uppnått. Den här motivationen leder i sin tur till din personliga utveckling. Därför kallar jag denna avundsjuka för positiv avundsjuka.
Avundsjuka typ 2, hatisk avundsjuka (negativ): Du är avundsjuk och missunsam. Resultatet av din avundsjuka är hat som resulterar i skitsnack och annan typ av missunnande. Den här typen av avundsjuka tar dig ingen vart så vad får du ut av att hata? Och hur ska världen utvecklas positivt om vi hela tiden genom skitsnack och annat missunnande drar tillbaka personer som är bra på det de gör?
Avundsjuka typ 2
Jag upplever att avundsjuka typ 2 tyvärr förekommer oftare än avundsjuka typ 1. Jag tror att en stor orsak till att den hatfylla avundsjukan kommer till är att det i dagens samhälle är skamfyllt att vilja ha något som någon annan har. Ett fenomen till att den hatiska avundsjukan blir allt vanligare än den inspirerande avundsjukan är enligt min teori att man i dagens samhälle hela tiden ska visa sig vara starkast, vackrast och bäst. Se bara på Facebook. Så fort du loggar in slås du av människors ambitiösa prestationer via statusar eller andra uppdateringar. Detta gör att man inte vågar visa sig svag eller vara på något annat ställe än på toppen. Men faktum är att man alltid kan klättra så att ingen är någonsin "on top" även om vissa på olika sätt är högre upp än andra. Grejen är att många av oss upplever att andra som har vad vi strävar efter är "on top" bara för att vi upplever att de är över oss. I stället för att låta den upplevelsen eller känslan motivera oss blir vi frustrerade, deppiga och arga. Bitterheten förtär oss i ställe för att driva oss. Så helt ärligt sluta hata och börja uppskatta. Uppskatta att du har möjligheten att göra mycket åt din situation. Och en annan sak du har garanterat något som någon annan eller till och med den du är avundsjuk på ser upp till. Glöm inte det...
"Some people will hate until there's nothing to hate but themselves, which is where they started..."
P.S Citatet är stulet från en status på Facebook.
/m.
torsdag 22 december 2011
fredag 9 december 2011
Speglar media verkligheten?
Medierna ska spegla samhället, hela samhället. Men är det verkligen fullt möjligt för en relativt homogen grupp att spegla svenska folket som är mångfaldigt på alla sätt och vis?
Bland det första vi gjorde på journalistutbildningen var en övning där vi fick svara på frågor och ställa oss i olika grupper beroende på våra svar. Bland annat ställdes frågor om vi hade någon annan etnisk bakgrund än den svenska, om vi bodde i villa och om vi kom från familjer med akademisk bakgrund. Resultatet av workshopen speglade givetvis mediabranschen. De flesta var etniska svenskar som kom från en akademisk familj och bodde i villa (om jag minns rätt). I samband med denna workshop fick vi reda på att det endast är omkring 10 procent av alla journalister i Sverige som har annan etnisk bakgrund än den svenska.
Familjeföretag och kontakter
Många om inte majoriteten av dem som arbetar inom media kommer från mediafamiljer, vilket mest beror på att branschen är väldigt kontaktbaserad. På lokaltidningar anställs barn till de som redan är anställda där. Inte för att barnen har studerat media, utan för att "mamma" eller "pappa" arbetar där. Men det gör väl inget, de är ju unga och har nya perspektiv på saker och ting eller hur? Absolut inte. Genom att ha växt upp med föräldrar som jobbar på tidningen har de omedvetet fostrats in i kulturen på tidningen. På så sätt rullar det på som det alltid har varit. Jag tycker det är synd att det är så få med annan bakgrund inte bara etnisk bakgrund, utan livsbakgrund som blir journalister. För att medierna ska kunna spegla samhället måste flera olika människor söka sig till branschen. Annars förlorar media anknytning till verkligheten, eftersom det är svårt att ta sig in i främmande områden, geografiska såväl som kunskapsmässiga. Och är det egentligen konstigt att det i medierna finns ett "vi (svenskarna) och dem (invandrarna)" tänk när majoriteten av dem som arbetar inom media är etniska svenskar? Skulle inte tro det...
Oliktänkande behövs
Enligt mig är mediabranschen alldeles för homogen för att kunna uppfylla sitt syfte, nämligen att spegla HELA samhället. Till exempel är förorter underrapporterade i medierna, speciellt de positva sakerna som sker i förorterna. Alldeles för få inom mediabranschen har vuxit upp i förorter, kan relatera till livet där eller har anknytning dit. På många lokaltidningar är man medveten om att underraporteringen är ett problem. Men samtidigt har tidningarna svårt att göra något åt problemet, eftersom de enda eller fåtal gångerna man kommer i kontakt med olika förorter är när det har hänt något dåligt där och då får man kontakt via polisen. Jag tycker detta är oerhört sorgligt för att jag vet att det i många förorter finns en utmärkande och fin kultur som inte lyfts fram. Genom att inte ta upp denna kultur och positiva saker som sker i förorterna tycker jag att medierna ger en förvrängd bild av verkligheten.
"Be the change you wanna see in the world"
/m.
Bland det första vi gjorde på journalistutbildningen var en övning där vi fick svara på frågor och ställa oss i olika grupper beroende på våra svar. Bland annat ställdes frågor om vi hade någon annan etnisk bakgrund än den svenska, om vi bodde i villa och om vi kom från familjer med akademisk bakgrund. Resultatet av workshopen speglade givetvis mediabranschen. De flesta var etniska svenskar som kom från en akademisk familj och bodde i villa (om jag minns rätt). I samband med denna workshop fick vi reda på att det endast är omkring 10 procent av alla journalister i Sverige som har annan etnisk bakgrund än den svenska.
Familjeföretag och kontakter
Många om inte majoriteten av dem som arbetar inom media kommer från mediafamiljer, vilket mest beror på att branschen är väldigt kontaktbaserad. På lokaltidningar anställs barn till de som redan är anställda där. Inte för att barnen har studerat media, utan för att "mamma" eller "pappa" arbetar där. Men det gör väl inget, de är ju unga och har nya perspektiv på saker och ting eller hur? Absolut inte. Genom att ha växt upp med föräldrar som jobbar på tidningen har de omedvetet fostrats in i kulturen på tidningen. På så sätt rullar det på som det alltid har varit. Jag tycker det är synd att det är så få med annan bakgrund inte bara etnisk bakgrund, utan livsbakgrund som blir journalister. För att medierna ska kunna spegla samhället måste flera olika människor söka sig till branschen. Annars förlorar media anknytning till verkligheten, eftersom det är svårt att ta sig in i främmande områden, geografiska såväl som kunskapsmässiga. Och är det egentligen konstigt att det i medierna finns ett "vi (svenskarna) och dem (invandrarna)" tänk när majoriteten av dem som arbetar inom media är etniska svenskar? Skulle inte tro det...
Oliktänkande behövs
Enligt mig är mediabranschen alldeles för homogen för att kunna uppfylla sitt syfte, nämligen att spegla HELA samhället. Till exempel är förorter underrapporterade i medierna, speciellt de positva sakerna som sker i förorterna. Alldeles för få inom mediabranschen har vuxit upp i förorter, kan relatera till livet där eller har anknytning dit. På många lokaltidningar är man medveten om att underraporteringen är ett problem. Men samtidigt har tidningarna svårt att göra något åt problemet, eftersom de enda eller fåtal gångerna man kommer i kontakt med olika förorter är när det har hänt något dåligt där och då får man kontakt via polisen. Jag tycker detta är oerhört sorgligt för att jag vet att det i många förorter finns en utmärkande och fin kultur som inte lyfts fram. Genom att inte ta upp denna kultur och positiva saker som sker i förorterna tycker jag att medierna ger en förvrängd bild av verkligheten.
"Be the change you wanna see in the world"
/m.
torsdag 8 december 2011
Vi (svenskarna) och Dom (invandrarna)
Ponera att du blir våldtagen. Skulle du känna dig mer/mindre våldtagen om den som våldtog dig inte var etnisk svensk? Det skulle inte jag! Därför undrar jag varför medierna triggar främlingsfientliga grupper genom att ta upp våldtäktsmäns etniska bakgrund?
Jag vet inte hur det är för er, men för mig skulle det inte spela någon roll om den som våldtog mig var etnisk svensk eller hade annan etnisk bakgrund än svensk. En våldtäkt är en våldtäkt oavsett vem som genomför den. Så som det inte spelar någon roll om det är en främling, familjemedlem eller ett ex spelar det inte någon roll om den som våldtar har en annan etnicitet än den svenska.
Våldtäkten i Småland
I veckan har medierna rapporterat om att en småbarnsmamma våldtagits i Småland. Så fort brottet våldtäkt kommer på tal sätts automatiskt främlingsfientliga antaganden igång. Antaganden om vilka som har begått våldtäkten. Oftast är det antaganden om att det är "dem" som har begått en våldtäkt, "dem där invandrarna". Jag anser att svenska medier i många fall triggar dessa främlingsfientliga antaganden. Till exempel skrev Aftonbladet att våldtäkten skedde "i en av Migrationverkets lägenheter" (Onödig info enligt mig). Metro publicerade i dag en artikel skriven av TT där det (förutom att våldtäkten skedde i en av Migratonsverkets lägenheter) står att "I Migrationsverkets boende, där omkring 180 personer bor i separata lägenheter, stöttas i dag de asylsökande av frivilligorganisationer och kyrkan" samt "Enbart en av de fem häkade männen är inskriven som asylsökande". Är det bara jag som tycker att ovanstående citat triggar främlingsfientliga grupper? Enligt min uppfattning är det just citat som dessa som leder till ignoranta uppfattningar och kommentarer som: "Det är såhär de här otacksamma invandrarna tackar Sverige" osv. Hur är informationen i citaten betydelsefull? På vilket sätt är våldtäktsmännens etniska bakgrund relevant i beskrivningen av brottet?
Jag tycker inte det är konstigt att det till följd av mediernas rapportering kring våldtäkten i Småland blev "spårade" främlingsfientliga diskussioner på olika forum på nätet. Däremot tycker jag det är konstigt att till exempel Aftonbladet dagen efter rapporteringen publicerar en krönika om att "rasisterna använder siffrorna fel". Jag tycker visserligen att den krönikan var bra. Men samtidigt tycker jag att det är dubbelmoraligt att å ena sidan trigga främlingsfientliga grupper genom att skriva på ett sätt som bidrar till deras tänk å andra sidan publicera en text om att de tänker fel.
Svenska mediers spelregler
I de etiska spelreglerna för press, radio och TV står det under publictitetsregler att: "Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet eller religiös åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande". Även om medierna i ovanstående fall inte har skrivit exakt vilken nationalitet våldtäktsmännen har tycker jag de bryter mot denna spelregel bara genom att nämna att någon eller några av våldäktsmännen är av annan nationalitet än den svenska. Speciellt då det inte har någon relevans för brottet och leder till missaktande mot en stor grupp i det svenska samhället, nämligen invandrarna som förövrigt inte är en homogen grupp.
Invandrare i medier
Något annat jag har tänkt på kring det här med "vi svenskarna och dom invandrarna" tänket i medierna är att individer oftast är "svenskar" i medierna så länge de gör något bra eller är i offerposition. Om min pappa som är invandrare skulle bli kidnappad i ett annat land skulle han benämnas som "svensk kidnappad i Tyskland". Om min pappa skulle göra något storartat som att leda skytteligan i NBA skulle han vara "Svensken leder skytteligan" i medierna. MEN om min pappa skulle råna en bank skulle han om inte i rubriken så i texten på något sätt vara "svenskeritreanen". Varför är det så? Varför benämns invandrade svenskar bara som svenskar i medierna när det rör sig om något positivt eller de är i offerposition?
/m.
Jag vet inte hur det är för er, men för mig skulle det inte spela någon roll om den som våldtog mig var etnisk svensk eller hade annan etnisk bakgrund än svensk. En våldtäkt är en våldtäkt oavsett vem som genomför den. Så som det inte spelar någon roll om det är en främling, familjemedlem eller ett ex spelar det inte någon roll om den som våldtar har en annan etnicitet än den svenska.
Våldtäkten i Småland
I veckan har medierna rapporterat om att en småbarnsmamma våldtagits i Småland. Så fort brottet våldtäkt kommer på tal sätts automatiskt främlingsfientliga antaganden igång. Antaganden om vilka som har begått våldtäkten. Oftast är det antaganden om att det är "dem" som har begått en våldtäkt, "dem där invandrarna". Jag anser att svenska medier i många fall triggar dessa främlingsfientliga antaganden. Till exempel skrev Aftonbladet att våldtäkten skedde "i en av Migrationverkets lägenheter" (Onödig info enligt mig). Metro publicerade i dag en artikel skriven av TT där det (förutom att våldtäkten skedde i en av Migratonsverkets lägenheter) står att "I Migrationsverkets boende, där omkring 180 personer bor i separata lägenheter, stöttas i dag de asylsökande av frivilligorganisationer och kyrkan" samt "Enbart en av de fem häkade männen är inskriven som asylsökande". Är det bara jag som tycker att ovanstående citat triggar främlingsfientliga grupper? Enligt min uppfattning är det just citat som dessa som leder till ignoranta uppfattningar och kommentarer som: "Det är såhär de här otacksamma invandrarna tackar Sverige" osv. Hur är informationen i citaten betydelsefull? På vilket sätt är våldtäktsmännens etniska bakgrund relevant i beskrivningen av brottet?
Jag tycker inte det är konstigt att det till följd av mediernas rapportering kring våldtäkten i Småland blev "spårade" främlingsfientliga diskussioner på olika forum på nätet. Däremot tycker jag det är konstigt att till exempel Aftonbladet dagen efter rapporteringen publicerar en krönika om att "rasisterna använder siffrorna fel". Jag tycker visserligen att den krönikan var bra. Men samtidigt tycker jag att det är dubbelmoraligt att å ena sidan trigga främlingsfientliga grupper genom att skriva på ett sätt som bidrar till deras tänk å andra sidan publicera en text om att de tänker fel.
Svenska mediers spelregler
I de etiska spelreglerna för press, radio och TV står det under publictitetsregler att: "Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet eller religiös åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande". Även om medierna i ovanstående fall inte har skrivit exakt vilken nationalitet våldtäktsmännen har tycker jag de bryter mot denna spelregel bara genom att nämna att någon eller några av våldäktsmännen är av annan nationalitet än den svenska. Speciellt då det inte har någon relevans för brottet och leder till missaktande mot en stor grupp i det svenska samhället, nämligen invandrarna som förövrigt inte är en homogen grupp.
Invandrare i medier
Något annat jag har tänkt på kring det här med "vi svenskarna och dom invandrarna" tänket i medierna är att individer oftast är "svenskar" i medierna så länge de gör något bra eller är i offerposition. Om min pappa som är invandrare skulle bli kidnappad i ett annat land skulle han benämnas som "svensk kidnappad i Tyskland". Om min pappa skulle göra något storartat som att leda skytteligan i NBA skulle han vara "Svensken leder skytteligan" i medierna. MEN om min pappa skulle råna en bank skulle han om inte i rubriken så i texten på något sätt vara "svenskeritreanen". Varför är det så? Varför benämns invandrade svenskar bara som svenskar i medierna när det rör sig om något positivt eller de är i offerposition?
/m.
måndag 5 december 2011
Googla er ofta!
Att arbetsgivare googlar ens namn för att kolla vem man är och vad man har hållit på med är ju ett faktum, eller hur? Tänk er då att ni googlar ert namn som är unikt och det kommer upp länkar till en porr/knullkontaktsida. Vad gör man?
I går kväll hörde min vän av sig i ren och skär panik. PANIK. Hon hade googlat sitt namn och helt plötsligt dök hennes namn upp i länkar till en porr/knullkontaktsida. Hennes namn stod i länkar till "nakenbad", "bögnoveller", "fittmassage" osv. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till och var uppriktigt panikslagen. Speciellt då hon är den enda som heter det hon heter.
Noll kontroll
En stor del av gårdagskvällen gick åt att dels försöka få kontaktuppgifter till porr/knullsidan, dels försöka kontakta google på något sätt. Allt för att få bort kopplingen till porr/knullsidan för tänk om någon annan bestämde sig för att googla hennes namn? En vän, lärare eller arbetsgivare... ska då det första denne ser vara hennes namn i samband med bögnovell, fittmassage osv.?! Det obehagligaste är att hon är alldeles unik med hennes namn. Ingen i Sverige har samma namn som henne så de som googlat upp henne hade med andra ord inte kunnat anta att det handlade om någon annan än just henne. Ännu obehagligare är egentligen att hon ALDRIG ens hört talas om den där sjuka hemsidan. I en mejlkontakt med hemsidan fick vi reda på att någon på hemsidan har sökt på hennes förnamn som är vanligt. Men eftersom hemsidan samarbetar med Google och hon finns på Google med för- och efternamn kom hela hennes namn upp som ett sökalternativ på porrsidan. Därefter har personen på porrsidan sökt/klickat på hela hennes namn.
Problemet löst
Läskigt nog har man som individ knappt någon kontroll över det stora www, men ändå kan det som står om oss där vara avgörande för vår framtid. Även när vi inte har något med innehållet att göra! Min uppmaning till er är därför att googla ert namn ofta. För helt ärligt det kan komma upp HELT sjuka grejer som ni defintivt inte vill associeras med. Min vän blev i alla fall av med problemet genom att kontakta porr/knullsidan och be dem ta bort sökningen på hennes namn från hemsidan. Det kanske dröjer en månad innan det försvinner. Men en månad är väl bättre än all framtid tänker man, samtidigt som det egentligen är att nöja sig med "lite". För helt ärligt, varför ska man behöva utsättas för det här överhuvudtaget? Det är ju inte hennes fel!!!
/m.
I går kväll hörde min vän av sig i ren och skär panik. PANIK. Hon hade googlat sitt namn och helt plötsligt dök hennes namn upp i länkar till en porr/knullkontaktsida. Hennes namn stod i länkar till "nakenbad", "bögnoveller", "fittmassage" osv. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till och var uppriktigt panikslagen. Speciellt då hon är den enda som heter det hon heter.
Noll kontroll
En stor del av gårdagskvällen gick åt att dels försöka få kontaktuppgifter till porr/knullsidan, dels försöka kontakta google på något sätt. Allt för att få bort kopplingen till porr/knullsidan för tänk om någon annan bestämde sig för att googla hennes namn? En vän, lärare eller arbetsgivare... ska då det första denne ser vara hennes namn i samband med bögnovell, fittmassage osv.?! Det obehagligaste är att hon är alldeles unik med hennes namn. Ingen i Sverige har samma namn som henne så de som googlat upp henne hade med andra ord inte kunnat anta att det handlade om någon annan än just henne. Ännu obehagligare är egentligen att hon ALDRIG ens hört talas om den där sjuka hemsidan. I en mejlkontakt med hemsidan fick vi reda på att någon på hemsidan har sökt på hennes förnamn som är vanligt. Men eftersom hemsidan samarbetar med Google och hon finns på Google med för- och efternamn kom hela hennes namn upp som ett sökalternativ på porrsidan. Därefter har personen på porrsidan sökt/klickat på hela hennes namn.
Problemet löst
Läskigt nog har man som individ knappt någon kontroll över det stora www, men ändå kan det som står om oss där vara avgörande för vår framtid. Även när vi inte har något med innehållet att göra! Min uppmaning till er är därför att googla ert namn ofta. För helt ärligt det kan komma upp HELT sjuka grejer som ni defintivt inte vill associeras med. Min vän blev i alla fall av med problemet genom att kontakta porr/knullsidan och be dem ta bort sökningen på hennes namn från hemsidan. Det kanske dröjer en månad innan det försvinner. Men en månad är väl bättre än all framtid tänker man, samtidigt som det egentligen är att nöja sig med "lite". För helt ärligt, varför ska man behöva utsättas för det här överhuvudtaget? Det är ju inte hennes fel!!!
/m.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)