Speglar media verkligheten?

Medierna ska spegla samhället, hela samhället. Men är det verkligen fullt möjligt för en relativt homogen grupp att spegla svenska folket som är mångfaldigt på alla sätt och vis?

Bland det första vi gjorde på journalistutbildningen var en övning där vi fick svara på frågor och ställa oss i olika grupper beroende på våra svar. Bland annat ställdes frågor om vi hade någon annan etnisk bakgrund än den svenska, om vi bodde i villa och om vi kom från familjer med akademisk bakgrund. Resultatet av workshopen speglade givetvis mediabranschen. De flesta var etniska svenskar som kom från en akademisk familj och bodde i villa (om jag minns rätt). I samband med denna workshop fick vi reda på att det endast är omkring 10 procent av alla journalister i Sverige som har annan etnisk bakgrund än den svenska.

Familjeföretag och kontakter
Många om inte majoriteten av dem som arbetar inom media kommer från mediafamiljer, vilket mest beror på att branschen är väldigt kontaktbaserad. På lokaltidningar anställs barn till de som redan är anställda där. Inte för att barnen har studerat media, utan för att "mamma" eller "pappa" arbetar där. Men det gör väl inget, de är ju unga och har nya perspektiv på saker och ting eller hur? Absolut inte. Genom att ha växt upp med föräldrar som jobbar på tidningen har de omedvetet fostrats in i kulturen på tidningen. På så sätt rullar det på som det alltid har varit. Jag tycker det är synd att det är så få med annan bakgrund inte bara etnisk bakgrund, utan livsbakgrund som blir journalister. För att medierna ska kunna spegla samhället måste flera olika människor söka sig till branschen. Annars förlorar media anknytning till verkligheten, eftersom det är svårt att ta sig in i främmande områden, geografiska såväl som kunskapsmässiga. Och är det egentligen konstigt att det i medierna finns ett "vi (svenskarna) och dem (invandrarna)" tänk när majoriteten av dem som arbetar inom media är etniska svenskar? Skulle inte tro det...

Oliktänkande behövs
Enligt mig är mediabranschen alldeles för homogen för att kunna uppfylla sitt syfte, nämligen att spegla HELA samhället. Till exempel är förorter underrapporterade i medierna, speciellt de positva sakerna som sker i förorterna. Alldeles för få inom mediabranschen har vuxit upp i förorter, kan relatera till livet där eller har anknytning dit. På många lokaltidningar är man medveten om att underraporteringen är ett problem. Men samtidigt har tidningarna svårt att göra något åt problemet, eftersom de enda eller fåtal gångerna man kommer i kontakt med olika förorter är när det har hänt något dåligt där och då får man kontakt via polisen. Jag tycker detta är oerhört sorgligt för att jag vet att det i många förorter finns en utmärkande och fin kultur som inte lyfts fram. Genom att inte ta upp denna kultur och positiva saker som sker i förorterna tycker jag att medierna ger en förvrängd bild av verkligheten.

"Be the change you wanna see in the world"
/m.